5

Likt måsen

svävar tanken 

i frihetens himmelsblå rymd 

flyger genom

luftströmmens passager 

fri från bundenhet

i fångenskapens bur 

_ 

 

6

Jag kan inte skriva 

i dag 

likt många andra dagar

som om det är något 

i systemet 

som inte fungerar 

 _

 

7

Hon skrek

skrek rakt ut

och rösten slungades tillbaka 

till henne själv

 

hennes egen rädsla 

gjorde henne rädd

inifrån

vardetsamma sinne

som slet sönder och blev sönderslitet 

 

Hon skrattade

skrattade rakt ut 

och rösten  slungade tillbaka 

till henne själv 

Hennes egen glädje 

gjorde henne glad 

innifrån

var det samma sinne 

som vaggade och blev vaggat 


_

 

8
Maskinmetafor 

ett attackerat hjärta 

digitalis 

min fru tänker gå ifrån mig!
nya konstgjorda hjärtklaffar   

min son vill inte läsa juridik!

bättre bypass transplantat 

jag fick ingen löneförhöjning! 

starkare syntetiska blodkärl

 

Ett hjärta värker av plågor 

ett hjärta blir hårt som flinta vid svek

ett levande hjärta är slutkört 

det är hjärtlöst

 

 

ett annat hjärta strålar av glädje

unisont med ett annat 

det smälter som en snöflinga

av solen

när ömma känslor uppstår

ändrar sin rytm

reparerar sina skador

_ 

 

 

9 

Är du den aktiva eller passiva partnern 

av den ena eller den andra sidan

oavsett vad du väljer

är det bara du

_  

 

10 

Vardagen 

är för det mesta

fylld 

med välbehag och obehag 

en del dyker under

andra flyter ovanpå

de flesta går igenom

 

11

gårdagens sår vill jag skydda

mot nu 

fjolårets lycka vill jag uppleva igen

utnötta minnen

en skugga 

som välskurna  brödskivor 

från igår 

_

 

12

En tunn skiva tid

ett flytande ögonblick 

nu

det förgångna 

framtiden 

då och sedan

allting har ett slut

utom nu

_

 

13

Det tycks som

om

stammen 

tränger ner 

djupare och djupare ner 

förgrenar sina rötter 

i det mörka 

under jordens övre skorpa

suger fuktiga tårar

och näring för växt

söker sig uppåt

mot ljuset 

andas 

 

stammen 

mossbeklädd

och skrovlig bark 

som av sprucken hud

söker uppåt

bildar kvistar

dentriter

mäktig krona

ett prunkande moln 

av bladverk

vaggas av vinden 

osynliga krafter

 omsluter 

smeker

flyter in

i luftrummens labyrinter

viskande 

en kod

 

vidsträckt ljus 

vibrerande livskraft

kaskader av solstänk

glittrar

blänker 

 på bladen

lekfullt

gäckande 

dans

med solens strålar 

som strilar igenom

döljer sig 

i blodbokens skugga 

 

avlägsnade

sinnets gränser

glider

innanför

orörlig tystnad

pärlemorblått ljus

stund i tomet

stående i en helig cirkel

omsluten av ljus

osynlig värld av sällhet

tillstånd av nåd

em sekund i evigheten

_  

 

 

 

14

jag har en känsla 

av att vara verklig

som jag förlitar mig på 

inte för att den är verklig

för att min tillit gör den verklig

i

staden av kristall

återvänder kärleken

där passagen är fri

till medvetandets nocturne

av gammal visdom

olästa versioneråterkallas

det osedda

det ohörda

ekar i rymden

igenkänning av visdom 

så gammal

 

I staden av kristall 

utvecklas en ny med vet enhet

kontemplation

bergens ande

vattnets ande

trädens ande

viskar i vinden 

 

I staden i kristall

flödar inspiration

att komma ihåg

att mörkter trängs undan av ljus

tillit till gudomlig ordning

och riskera förtrollningen att hänge sig

i djupet av sin själ  

_

 

15

Vad är ett djupt 

andetag

då

lungorna fylls

med osynliga

atomer

partiklar

av evighet

tidlöst varande

cirkulerande

plötsligt här

som igår var där

 

andas in

ett andetag

eller ett tag av ande

med vet enhet

sndlös

andas ut

andedräkt 

eller en dräktav ande 

med vet ande

livs ande

sövande

roande

gjädjande

sörjande

levande

?

_

 16

 

Upplevelserna väver 

sig lånsamt

in 

i kroppen

dag fördag

medvetna tankar

bär på energi

som passerar

igenom ett nätat förnster

upphovet  till

fysiologiska reaktioner

vilka lagras i cellernas minne 

_

 

17

Är du så rädd

arma människa 

att du klistrar en låtsas glädje 

ovanpå

dian negativa känslor

 

jag ser igenom

ditt förtorkade själlösa skal 

av påklistrad prakt

för att dölja rädlslan

son tränger igenom 

silar sig ut 

och lämnar en känsla

av obehag

 

Är du så trygg

välsignade människa 

att du öppnar dig för  

genuin glädje

inifrån ditt sanna varande 

 

jag ser in i 

din frodiga livsbejakande själ

av sinnlig härlighet

som oförställd

tillåter

lyckan  röra sig fritt

och lämna en känsla

av välbehag 

_

 

18

jag ärinte alls

okunnig om

dekänslor av rädsla 

motvilja eller smärta

som jag 

med mitt sätt att vara 

återuppväcker

i omgivningens fördolda ångest 

 

jag är medveten om 

de känslor av glädje 

välvilja eller välbehag

som jag 

med mitt sätt att vara 

reflekterar 

i omgivningens upplysta själsro

 

19

Jag vill hänge mig till livet 

                                     leva i flödet

Jag vill omfamna gädjen 

                                som gnistrar och glöder 

jag vill lita på att mitt hjärta 

                                       är mittvägledande ljus

jag vill tro på att sanningen  

                                     är en spegel som reflekterar 

jag vill välkommna utmaningar 

                                         som ger mig växande 

jag vill vara i samklang 

                               med möjligheterna i livet 

jag vill slappna av nu 

                             i fred och frid

jag vill att livets andning

                                  slkall vara levende och fri

jag vill resa i kärlek 

                          föra ut det bästa i dig och mig

jag vill expandera i lyckan 

                                   en rytm som överskrider 

jag vill vara en öppen kanal

                                      för hamoni i universum

 

nä då min vilja står inte i skogen och växer 

 

 

20

allt som du gör 

som väcker min ilska mot dig

ärminegen spegelbild

av projicerad agression 

som reflekteras genom dig 

det gör så ont

att jag parasiterar för en tid

genom att bli arg pådig

förjag orkar ännu inte 

se det i mig själv 

 

karmats hjul snurrar 

in itiden 

av rörelsen  när vi färdas

jag lever på en marknadsplats 

jag lär mig om livets olika nyanser  i grått

 

I denna världen 

dödas min bror och min syster 

i beskyddav järnkorsets förmörkade inre

musiken skränar från tivoli 

hästarna galopperar på travbanan 

skogen skövlas så inget kan andas 

vattnet förgiftas så livet dör 

 

i natt när det varfullmåne 

ridande på vinden 

återvände jag till bergen 

för att se på fjärilen

i trädgården 

där kärleken fanns 

 

jag fölli en dal

av blinkande stjärnor 

tusende dödar

ljus genom ljus

kl'ättrande  uppför 

stegen 

där indigoblå rymden omfamnade 

den strålande grön växande världen 

där det klara vattnet porlade 

runt templet av kristall 

resonans i tystnaden 

i det gyllene ljuset 

sjöng ekot utifrån sitt centrum

det stumma ordet

är kärlek 

21

min existeniella ångest 

som jag inte vågar kännas vid

inte vågar konfrontera 

lever i mörkret

inkapslad

ien infekterad böld

som kan spricka

vid beröring

och sprida ut

sin vätska 

som luktar 

i enlighet med dess tillstånd

 

Än en gång  

har tiden kommit 

då såret läker sig 

under resan

för att möta mysteriet 

i upplysning

medvetandet  vidgas 

Du omfamnas 

av genomskinlig magenta

skrimrande med partiklar av guld

i kristallstaden  silvriga strålar

som sänder ljus till allt 

där vi möter vårt sanna  stora  vara

ser våra olika vägar 

solljuset på vattnet

månskenet påisen

varje reflektion för oss närmare 

syftet med vårt liv 

                                           Ditt syfte är i mångt samma som mitt 

                                           Att skapalivet 

                                           Att söka sanningen

                                           Att upptäcka skönheten 

                                           Att uppleva glädjen

                                           Att bruka kärleken

                                           Att tillämpa fred

                                                    O

                                                    O

                                                    O

                                          Att återvända hem 

22

Förnuftets akt 

är 

inte utbytbart 

mot den upplevda akten 

                                 som ger färdvägar 

mot sanningen

                   om oss själva

ljuset som framträder 

                            insikten i självet

tonen berikar livet 

                        i djupet av din själ 

 

23

Natten är slutligen lugn

Men mitt hjärta är långt ifrån stilla 

Jag lyssnar efter tystnaden 

som för mig bortom

I tidens korridor

'Är du bara en tanke borta

 

Berör mig varsamt när jag sover 

låt din närvaro var i mig

För att undanröja begränsningarna 

i mina drömmar

som skakar grunden 

 

Din omfamning är ett kalejdioskop 

i ett ögonblick är ledsnaden och sorgen bakom mig

I den majestätiska kristallen 

Föds ett nytt medvetande

jag vaknar för att fira

           Födelsen av den stilla lyckan 

 

24

Vindsvepta

ekar bergen 

Porlande bäckar sjunger om evig glädje

årstiden förändras

löven börjar bli gröna 

ljuset väcker

anger den mjuka tonen 

ETT

 

25

 

Vad är ett ord

en tilkning av ett förflutet minne

en dörr till framtiden

                                                                      Därför - använd det med visdom

 

Vad är poesi

ett pärlband av ord 

en komposition i djupblå rymd

en ny nåvå av det gamla självet 

                                                                              Därför - läs ut djupeet av ditt hjärta

 

Vad är en målning 

poesi i färger

ett fönster till en ny vision

en ilning av ett nytt medvetande

                                                                            Därför - uppskatta den med glädje

 

Vad är livet

en målning av själens färg

ett poem av själens inkaarnation

ett ord med själens avsikt

                                                                              Därför - hantera det varsamt 

 

 

 

 

 

26

Vattenfallens 

stora ande

visar sig på himmlen

för att se

de snötäkta bergstopparna

de djupa floddernas dalgångar 

tystnaden silar genom hjärtat 

påminner om cykler 

i evegheten 

 

27

Vill du gå

med mig

till trädgården 

för att vara med dess blommor

vars dofter  dröjer sig kvar

över under och emellan 

våra händer 

 

Vill du vara med mig

för att njuta av dess skönhet 

lyssna på ditt hjärta

dansa med de små devorna

 

Vill du ta emot droppar

av det smaragdgröna ljuset

och öppna dig för naturemn´s sätt

att skapa och att hela

 

Villdu öppna ditt förnster i natt 

och låta månljuset falla på ditt bröst 

 

 

 

28

En blomma i naturen

vänder sig mot solen 

absorberar gryningens första dagg

 

Ett löv dalar mot marken 

alltid så mjukt

alltid så andäktigt 

landar

 

 

29

Jag reser mig för att putsa det immiga förnstret

som grumlar mina tankar 

en helt vanlig dag 

som är speciell 

 

Dilen är ute

och badar 

i sitt gyllene ljus

sorgen och saknaden är min egen reflektion

men skönheten vill dela med sig

 

 

30

Vill du ge mig ditt leende

för att lysa upp den regntunga dagen

 

Vill du dela din dröm med mig

för att göravärlden till en bättre plats 

 

Vill du visa dina tårar fär mig

fär att öka medkänslan fäör det levande

 

Vill du dela din glädje med mig

så att vi kan skratta som ett och allt

 

 

31

Glädjen tar inte slut

när blomman utvecklat

en frukt

föratt än en gång fira

det återkommande livet

 

Kärleken tar inte slut

den är en reflektion

i den stora spegeln

som tar oss ut

från vårt karmiska hjul

 

sanningen tar inte slut

den är som en regnbåge

som visar oss hela spektret

av möjligheter

och vad som liger bakom

 

 

32

Res dig och följ mig min älskade

tilldet rena klara ljuset 

ett heligt hem 

en trygg hamn

i hjärtat 

som rymmer alla hjärtan 

 

Kom med mig min älskade

till platsen utan tid

inet mörker 

inga tårar 

endast rymd

 

Kom min älskade fatta min hand

låtoss simma i det gyllene ljuset 

som reflekterar alla färger

i havet 

av kär lek 

 

Kom min älskade 

låt oss dansa till ljustes toner

där ditt härta är varmt 

och vi kan vara tillsammans 

för alltid  med ett och med allt 

 

 

 

33

Jag letar efter en plats

där jag får vara 

i avskildhet

för att sluta mina ögon

och minnas ängeln

i den majestätiska  kristallen

i jordens käärna

därallt liv träder fram 

 

Hon finns i delfinens sång

i larvens puppa 

i blommans pistill

i fröets grodd

 

Ängeln som sprider ljuskaskader 

i alla riktningar 

vibrerande  evighetens ton 

in i 

de fyra hörenens värld 

där vi glömt vårt ursprung

 

Ovanför mig

bär vingarna mina drömmar 

Under mig

ger strömmar av kärldek resonans

till att hålla rymden innom mig

i väntan på gryningens ljus 

lungt andas in 

i uppvaknandet

 

 

34

Vindens rörelse

för himlen och jorden 

närmare varandra 

en kraftig våg  strömmar igenom

med ett mäktigt genljudande brus

förs essensen in i medvetandet

ett leende i dina ögon

innan de återgår till källan

kristallen går in i en annan cykel av liv