1

 

Då på sensommaren 

när jag sov

i en kista av glas

Då steg han fram och dansade

för höstens gulnande mattor

 

Hans röst talade  till mitt hjärta 

med ögon av ömhetens glöd

näsborrarnas vingar rörde sig av cirkulerande luft 

munnen i vatten 

skägget av jord

 

Han bjöd upp mig till dans 

med livets porlande champange

bubblande i sinnet 

jag tog emot

tacksamt nyvaken

värms av rosa skuggor

bakom skrattets gula pelare

och rythmens magentarödavibrationer 

 

Jag blev berörd

i en blixtrande verklighet 

av skapelsens naturliga språk

i den eldskensfärgade natten 

var jag på min vakt

mot ödets lek 

 

Det var tiden före 

de djupa såren

före de oläkta ärren

före glömskans återkommande

svalkande bad

 

Bit för bit tod han sig in 

i mii hjärta

med sin röst 

som talade inifrån

känslans gräddfärgade sötma

om vattnens blåa djup

 

Han segrade och förde mig med 

sin ömma händer 

till sina heta fuktiga läppar

hans hårdhet var så öm

att jag inte gick sönder 

 

Ur alla kvinnors  guldbägare 

strömmade

persikofärgade lust

i övermått av glädje

som blev till tårar

i efterdyningarnas vågsvall 

 

 

Han lämnade mig på den kalla vintergatan

ensam 

längtande efter mer 

 

 

Varför gavs mig livet så 

längtande efter mer 

att med ringprydda händer 

fatta den skimrande bägaren

törstande 

den pärlande champangebägaren

var tömd

 

Jag sänder mitt hjärta 

pulserande 

i ett pansartåg

med besvikelsefrakt

naket

tar på en mask

och låter sorgen skratta 

 

 

Jag gick till klipporna 

betraktade 

havets rasande skum

 

Stranden sov 
hörde ej sorgen

när tårarna föll

 

 

Någonstans i rymden 

hängdes mitt hjärta 

och skakade luften så

 

att vindarna rördesig sakta

mellan de nakna träden 

i den stora ensamma skogen 

 

Smärtan spelade 

sin vibrerande  hymn

i mitt cem´ntrum

ekot verkade ut i kosmos

 

Lämnade den tunga  eggen 

med det onda blodet 

på en klippa vid havet 

 

 

Fyllde mina händer med aska

ur hans urna

lyfte den mot himlen 

 

Strödde ut en krans 

av gulnande löv

i havet 

 

den nattsvarta sorgen 

bredde ut sig

på vägen 

bakom mig

 

Virvlade ner i den tomda bägaren

höll ett dött löv

i min hand 

 

2

 

Jag visste

innan

jag fick visshet

att min älskade gick

med si gnistrande krona

och borrade in sitt ansikte i hennes bröst

höll hennes hand 

strök hennes hår 

smyckade hennes kropp 

med glödande blommor

beföste smycket

i den åtråddas hud

överlämnade nycklarna 

och lämnade lyckan 

 

Maktlös

andades in  smärtan

smög sig sanningen ångsamt fram 

ur det undermedvetna

medan jag fortfarande tvekar 

står jag tyst i dörren

när han kommer

från sin älskade

och helvetet klöv

hans väsen

i två delar 

ensamheten 

fick gemenskapen

med det redan kända

kärleken till det främmande 

blev dödens ansikte 

 

 

3

det snabba beslutet 

då förbundet redan var brutet 

med röstens kyla

men tillräckligt nära 

för att stöta kniven 

i synderskans bröst 

och transformera elden 

till en skhög

 

 

Med darrande händer  

mottogs den nyfödda

skräcken 

avtäckt stelnade liket 

 

 

4

Avsteg från sanningen

genom tystnad 

undvikandet 

att öppet tala

om hur

det förhåller sig 

 

Undanhållen information

om hur 

det hänger samman

av betydelse

för

den andra 

vidgar klyftan

 

 

5

Du har stängt

din dörr

framför hennes

längtan 

som har slagit rot

börjat växa

till ett träd

med många grenar

som breder ut sig genom 

årstidernas växlingar

 

bakom finns ett frö

till en avgrund

framför finns en port 

6

 

Jag går åt sidan

obeaktad

osedd

för att begrunda i min kammare

askan som var solgudens ljus

 

9

 

Vet ännu bara saknaden 

av det som varit

innehållet

av  livets stunder

i lånad tid

fragment 

som etsats in  

i

livsplåtens karma

 

Oxen som står och stampar 

längre och längre ner 

i leran  den triviala 

försöker bryta sin bräcka 

i vardagens mur 

för att nå forntänen 

där vattnet flödar äbver

 

konventioner 

 

kommer ej upp

dreicker av det stillastående

vattnets gift

förvälld

urkokt

bekvämlighet

eller nöje

skamlös  förströelse

denstora komersens skenliv

i dödsskuggans dal 

Hades rike 

hjärtat blöder

av längtan till friheten 

som flyger av kraften 

under ljusets beskydd

Det var ej rätt tid

att vara ense

att inte se det vi ser

vid närmare eftertanke 

var det rätt tid

ur en annan mening

 

Min gråt faller klingande 

i minervas offeskål

går åt sidan för att beakta

pigmenten som bygger upp bilden 

lyssnar på rösten 

från

undervisningens  mästare 

i hjärtats centrum

kontaktar jag den kollektiva visdomen 

som säger det 

jag inte vill höra

 

Cisternen  innehåller 

undanhållandets manöver 

tidvattnets kraft 

och accellerationen 

fäll ej in i samma takt

därför kunde inte oxens energi

transformeras till en pegasus 

 

 

7

Mitt hjärta 

blev hängande

i rymden 

flämtande 

på vintegatan

lyssnande på vinden 

darrande av köld

 

Den ur djupet 

vibrerande musiken 

stelnade 

ackord för ackord

brändes av frosten

sjönk 

och slocknade 

i obemärkt  avsked 

 

 

8

Med tårar i ögonvrån

blev gkälde till smärta

i fördömda rymden

varför dömd

Därför att du inte hör

din inre röst

där det kommer svar

som du inte vågar höra

oförlöst sover du 

som ett foster

i din moders sköte

med välkända 

tryggande band

 

Medan längtans vågor gå

men tro sig vara svag

och inte våga

de tusende  små steg

det tar att  gå hem 

 

du går vilse

i ändlösa  domäner

ges inga svar 

om livets mysterier

av några andra profeter

än den som är  mäåstare 

i ditt eget hjärta

 

 

9

Vet ännu bara saknaden 

av det som varit

innehållet 

i livets stunder

av lånad tid

fragment 

som etsats

in i 

livsplåtens karma

 

 

 

10

Längtan efter 

kärleken 

inte idag eller i mig

i det tredje mellan oss 

när vi är på besök 

hos kärleken

det ogripbara 

din hand som var död

 innan jag blev varse 

att den dött

 

Där du härskar

eviga kärlek

som en tredje part 

där sjunger och spelar

ingen längre

blott spåren

av en slocknad avgrund

det luktar bränt 

 

 

11

Tårar skapar en flod

som bär skeppet

som rymmer 

själsligt liv

vars hud

gömmer 

de svarta korn 

som bär skam

som avskär

intuitionen 

via smärta 



12

Mitt  hjärtas sår

konsekvens av 

trauma

i grunden samma 

upprepande 

förborgade hemlighet 

dramatiken iscensätter

frossande i kärlekslösheten

heroiska eller tragiska mönster 

för att vi skall se  det vi inte ser 

 

 

13

Försummar glädjen 

att övervinna  svårigheten

genom klokheten

från hjärtats röst 

med styrka  

närmande 

det vilda

natruliga

som rymmer

medkänslaa 

som vet 

att

det kan inte läka

förrän varet är tömt

och fått klädnad

i ord som bildar

naturliga ärr

 

 

 

14

Sammanpressat liv

som i en öken 

intensivt och gåtfullt

i sina livsformer

torftigt på ytan

rikt under marken

där det levandes rötter 

håller fast

visd sista vattendroppen 

som blomman  bevarar 

sin fuktighet 

genom 

att vara öppen 

endast under tidig morgon

och sen kväll 

 

 

15

Trädet 

var sorgset 

höstens blommning 

avbröts

av frosten

kunde ej bära fram 

sin mogna frukt

påalladess grenar

under solens  värmande ljus

under nattens  ensamma mörker

mot vinterns synbara död 

 

 

 

16

Jag glömmde kvar

en blomma

i en låda 

inne i trädgårdsskjulet

så rötterna torkade

och blande vissnade

 

 

jag glömde att

plantera och vattna 

en blomma  ute i solen 

 

 

17

tårar 

bildar fllodfåror

som leder

någonstans 

vart 

 

 

18

Jag går obemärkt

för att inte skada

där karga  små blommar växer

i styrka 

med sorgsna drag 

 

förbi

fågeln som sitter

fången

i en gyllene bur

vädjar om hjälp

att komma ut

i frihet

men föredrar

att vara kvar

 

där

i den valda 

säkra och trygga 

 

fångendeskapen

kan den besjunga

sin frihetslängtan

bli beundrad

för sitt kall 

av alla som vill 

lyssna och känna

sig behövda

en stund på jorden 

 

 

19

det bedrägliga avtalet

du får det här

jag får detta 

så sitter vi tryggt i buren

det som skulle närvara

förlorade sin kraft 

slumpades bort

tvingade förspilla

sina möjligheter

utan att förstå

dess ursprungliga syfte 

 

 

 

20

 

Alla dessa 

vlgrundade skäl

under alla desssa år 

av polerad yta

och inre vanvett

att vara till för en annan 

i frivillig landsflykt

med rovdjuret

som stympade

blommande grenar

på dess träd

berövade rötterna

den närande fukten

som kunde leda till frukt

 

 

21

den plågsamma hemlösheten 

i detta kött

där ingenting inkarnerat 

att veta utan att veta 

innan 

missnöjet visade

den dolda dörren

som fanns 

utan att finnas 

på glänt 

till öar av ljus

i ett hav av mörker 

förändringens tidlösa rymd

i glädje

som när den uttorkadejorden får regn

 

Där går jag naken

genom öknen 

på väg hemåt

inåt

 

 

 

22

Vinden som tystnat

smeker sin styrka 

osynligt in

i kroppen

lämnar en skugga

intuitionens subtila mustiga emfas

växer

 

tid att våga

ta

inre strid

mot de krafter

som förnekarrätten

att närma  mig

mitt sanna  liv

 

 

24

Hellre stanna kvar 

än att flytta ut

i det okända 

nej 

jag måste våga

låta säkkerhetslåset öppna 

och tryggheten 

där jag är 

i dess begränsningar 

som kväver mig 

 

förtvivlad ser jag 

stelnad och sluten 

hur dödstung jag står

i avskildhetens tid 

ser jag tillbaka 

på livet 

på döden 

på livet 

 

känner att

tiden 

snart är inne 

då döden mognar

oförhindrat 

i det fördolda

för att ge märg

åt det oförlösta

snart

               snart 
skall något

växa 

 

24

Min längtan

är en knopp

som vill blomma

som växer

vill brisera

i mitt bröst

 

solitärens  växtvärk

är förtärande

hjärtats domän

 

jag bevattnar 

med klara tårar 

allt högre stiger havet 

över vattnet 

 

spränger vallarnas gränser

flyter tyst

över världen 

som ingen sett 

och aldrig dömt 

 

 

 

25

Jag böjer mitt huvud

under 

den midnattsblå humlen

inför det ofattbara djupet 

i det nattblå vattnet 

framför

 

mitt hjärtas centrum

skall giva mig krafter

att beröra

mystiska makter

med händer  av sanning 

 

Sanningen lyser

med sin slocknade lykta

på min väg

snubblande mörker 

törnen som rivs

 

på väg mot framtidens

flammande rum

med sälta som strömmar 

från alla håll 

 

till kärleken

som sträcker ut sian händer 

övertygande 

följer med 

till framtidens stjärna

 

stiger uppåt av kraftens 

sorglösa triummf med livskvallite

utan saknad 

utan skuld

 

De lämnade efter sig

falskhet

livslögn

anspråk på makt

det var ingen som kom

på begravningen 

de hade varit borta länge

och ingen tyckte om dem 

för inskränktheten 

 

Jag böjer mitt huvud

inför sällheten 

som sover  

i mitt hjärta

bevarar morgondagens 

oöpnade skal  

i min hand

 

 

 

26

Allt kan vi släcka 

men inte själens tår i våra ögon

Allt kan vi förneka 

men inte visshetens vind i våra hjärtan

Allt kan vi förblekna

men inte glädjens helaiga eld mellan våra lår

Allt kan vi dölja

men inte att himelen finns i kärleken på jorden

Allt kan vi uthärda

men inte saknadens förtärande längtan

Allt kan vi 

men inte här         bara där     nu i tanken 

 

 

 

27

Skrid  du nakna

in i hans armars ömhet

nej gå hellre bort 

och låt 

dina blinda bliclar 

följa hans händers förvandling

av rösten till en egg

bär med dig din stolthet

om än i tårar 

som ingen sett 

men alla hjärtan känt 

 

 

 

28

jag bevistade

en jordfästning idag

den av ar emotionella känslor

på tredje dagen 

uppstånden 

förnekelse

som en bärande kraft 

för

manipulation

och dolda  frustationer

som ett murket trä

övermålat med guld

verklighetens 

hemligheter 

kräver sitt tribut 

 

 

 

29

Kärleken behöver dig

Lyckan vill ha dig

sanningens kraft viskar 

fly inte

jag älskar dig

 

Du tror inte på annat

än det som du tror dig höra  

och se

som ditt hus  där du tror du bor

stänger dörren

vrider om låset

till förtärande  dimmors 

beslöjanden

 

Dansen av

tystgående dödlighet

upptvingas 

förr eller senare

i den ljusa dagen

då dimmorna lättat 

vaket 

öppnar du dörren 

ut till livet 

 

 

 

30

Visst kan jag ge 

mera död i dag

för att alstra mera liv

till kärleken 

och mera kärlek till livet 

 

Vad  borde få dö

vad borde få leva 

för att låta glädjen befrukta 

för att låta sorgen förlossa

 

Vad skall få dö

vad skall få leva

så att livet levs

inifrån märg och ben 

så att kärlenken  

känns inifrån

själ och hjärta 

 

Vad kan jag låta dö

innom mig

för att älska mer

vad icke vackert

skrämmer mig så 

att jag inte vågar låta det gå

och få lov att börja ett eget liv

 

 

 

31

Förkrympta är

alla hjärtan

som finner nöje i att försaka

det som ger verklig glädje

till livet 

till förmån för andras lycka

så kan matyrens krona 

kröna

egenhatet 

den undertryckta  vreden 

kontrollera de andra 

 

 

32

Din panna är färglös och blek

ditt huvud smeker ingen mer 

dina fötter känner intet 

 

33

Lyckliga äro de 

som hyser medkänsla

till andra 

men överlåter  ansvaret 

på dem själva

att ta 

konsekvenserna 

inför sin egen lycka 

 

 

 

 

 

34

Du och jag 

duschade som av kosmiskt stjärnfall 

utsträckta

mot varandra

under 

himlens altare 

 

Lukten av dig 

en försmak 

du min älskade

 

medan du glider 

ömt levande 

med dina händer

likt spindeln

väver sitt nät

i en kär lek 

varje nervtråd berörd

med sitt eget budskap

magnetiska pooler

 

Hörbar lek 

med läppar, tunga, tänder 

Livsmolekylens syre 

i kretslopp 

blodet pulserar

kemiska reaktioner

flyter igenom

relationer

kontinuerlig ström

världen rör sig

 

Det gröna gräset

som börjrt sig under 

våra fötter

reser sig segervisst

då vinden  smeker stammen

beredd att bryta sig in 

i lövverkets krona

helgad tillhandling 

som begär

 

mogen frukt 

att öppna 

skalets hinna 

som spänner sig runt

doftande flödande 

vällustigt 

skönt 

sakta längre in 

spelar ditt trumpetsolo

vackert 

i mitt centrum

där harpans strängar ljuder 

vibrerar 

för mig 

för dig

i mötets expansion

av ögons djupa brunnar

i samklang

utan filter

besjälat vatten

viskande  

nära

strömvirvlarnas sug

explosiv kraft 

 

transporterar 

elektriskt system

skakningar 

cellerna berörs

atomerna klyvs

krvarkarna dansar 

av samma stjärnstoff 

 

Koamisk  skapelseprocess

livskraft 

frö av dig

i universum

betäckt 

såsom med en klädnad

av genomsynliga

ljudlösa strukturer 

min älskade 

35

 

Jag skal återvända

med min kraft  ta mig igenom

försiktigheten

som en rik gammal ungmö

uppvaktad  

av oförmågan

med min kraft skall jag avstå

och förvandla

min skam 

til stolthetens mantel

 

Med min kraft i flödet

mitt hjärtas patos

skall jag bygga bryggan

till det gränslösa regnbågslandet 

under det vita ljuset 

 

Mina vingar 

skall bära mig dit 

jag får ett skimmer

i min panna

dit mitt tredje öga 

lyser som en stjärna

där fontänen flödar

med uppfyllelse

skall jag återvända

med kraft i ljusets flöde

står det skrivet 

på min panna 

att söka  

sanningen 

visdomen 

och vänta

på ymmning skörd

efter tålamodets tid

att växa i mig själv

skall jag återvända

komma 

med den ljusa glädjen

i dans med alla

färgernas valörer 

som ej kan besudlas

i skapandet 

från hjärtats  kreativa centrum 

 

 

 

36
Avsked är en del av livet 

 

Jag lämnade  en övertygelse

det gjorde ont i självet 

att se

sanningens  vita öga

 

Jag bad om hjälp

när förnuftet inte räckte till 

att förstå

livets mysterium

 

Jag bröt med en övertygelse

för att närma mig

mörkret framför

en djupare sanning

mognade steg för steg

mellan prövningarna

upplysning 

utvidgat medvetande

 

Jag konfronterade en övertygelse

som jag övergav 

för en djupare sanning